BirdLifes projektarter år 2022 är skrattmås och dvärgmås.
I projektet ingår att klargöra var arterna häckar, antalet häckande par samt var arterna rastar och söker föda under flyttningen. Under häckningsperioden inventeras kända häckningsområden för att kunna reda ut hur arternas numerär ändrat.
"Det förefaller som om bägge arterna har minskat under senare tid och därför behövs en ny heltäckande inventering för att reda ut nuläget”, berättar Esa Lammi, som koordinerar projektet. Man känner inte vilka faktorer som specifikt förorsakat nedgången. Man vet likväl att skrattmåsen lidit av brist på föda, predation från ökande bestånd av mink och mårdhund, igenväxning av häckningsområdena samt av sjukdomar. En av eutrofiering förorsakad igenväxning påverkar också dvärgmåsen.
Skratt- och dvärgmåsen påträffas i hela Finland och de föredrar att häcka i eutrofa sjöar och havsvikar. Även på fågelskär i skärgården kan det finnas stora kolonier. Bägge arterna försvarar sina bon aggressivt. Detta innebär ett skydd även för andra arter, bland annat utrotningshotade sjöfåglar, som häckar i kolonierna.
Bägge arterna har mörkfärgade huvuden. Skrattmåsen ansikte och hjässa är chokladbruna medan hela dvärgmåsens huvud är svart. Dvärgmåsen är som namnet anger mindre till storleken och vingundersidorna är svarta medan de hos skrattmåsen är vita. Med hjälp av lätet är det också lätt att skilja arterna åt.
Skratt- och dvärgmåsen spred sig till Finland med början på 1800-talet och har därefter koloniserat hela landet med undantag av de nordliga fjällområdena. Skrattmåsen ökad starkt ända till 1970-talet. Därefter har många häckningsplatser övergivits och på många platser återstår endast spillror av de tidigare bestånden. Dvärgmåsen kan byta häckningsplats nästan varje år och är därför svårare att inventera. Därför har man en sämre kunskap om dess utbredning och beståndsutveckling än i fråga om skrattmåsen.
Det skulle också vara mycket viktigt att klargöra hur skratt- och dvärgmåsens häckning lyckas. I små kolonier kan man räkna antalet bon och i större kolonier antalet par (t.ex. genom att fotografera de fåglar som lyfter från kolonin och räkna dem på fotografiet; ibland kan de vuxna fåglarna lägga sig på vattnet invid kolonin). Åtminstone i skärgården är det rätt lätt att räkna antalet flygga ungar i slutskedet av häckningen. De sitter ofta på strandstenarna eller simmar i vattnet nära kolonin. Genom att följa med kolonin kan man se vilka arter som förorsakar störningar och därmed bedöma vilka de viktigaste predatorerna är.
Ytterligare information finns på: https://www.birdlife.fi/suojelu/lajit/vuoden-linnut/nauru-ja-pikkulokki/
OA sköter om Valsörarna, ta kontakt om det finns intresse att inventera andra områden.
Ralf Wistbacka, ornitologisk sekretare, 050-5166817, ralf@wbe.fi
Skrattmås, foto: Marcus Wikman
Dvärgmås, foto: Henrik Rantanen